Snabel-a, kanelbulle, alfakrull, kringla och at-tecken. Kärt barn har många namn (även om Svenska datatermgruppen rekommenderar namnet ”snabel-a”), men varför använder vi egentligen ”@” i e-postadresser?
Att skicka meddelanden mellan olika datorer har inte alltid varit en självklarhet. När Internet fortfarande hette ARPANET, så kunde man skicka meddelanden till andra användare – men enbart inom en och samma dator. 1961 introducerades programmet SNDMSG (send message), som gjorde det möjligt att ”lägga till” text till en individuell fil (mailbox) för varje (lokal) användare.
Detta var tillräckligt under en lång tid, då ARPANET hade rätt så få användare och datorer (som loggade in på ett begränsat antal uppkopplade datorer). Det var först 10 år senare, 1971, som Ray Tomlinson kom på idén att skicka meddelanden mellan olika datorer. Detta genom att kombinera SNDMSG med det nyligen utvecklade filöverföringsprogrammet CPYNET.
På den tiden existerade inte domännamn så som vi känner till dem idag. Varje dator som var ansluten till ARPANET hade istället ett unikt värdnamn (t ex ”BBNA”). Men för att kunna särskilja användarna på de olika datorerna så behövdes en separerare. Det behövde vara ett tecken som inte krockade med de befintliga användarnamnen, som bl a innehöll punkter, snedstreck och parenteser.
Ray Tomlinson funderade över detta och kom efter ett tag fram till tecknet ”@”. Detta tecken användes på den tiden främst för att ange priser, t ex ”10 äpplen @ 5 kr”. Enligt Ray var ”@” det enda prepositionstecken som han kunde hitta på sitt tangentbord.
Så sagt och gjort – ”@” blev det tecken som separerade varje användare och dator.
Det första e-postmeddelandet skickades i slutet av 1971. Dess innehåll är bortglömt sedan lång tid tillbaka, men var sannolikt något i stil med ”QWERTYUIOP”. Meddelandet skickades mellan datorerna BBN-TENEXB och BBN-TENEXA, som stod alldeles bredvid varandra. Meddelandet skickades dock på riktigt över ARPANET.
E-postmeddelanden var inte bara en verklighet, utan även en riktig succé. Knappt 2 år senare bestod trafiken på ARPANET till 75 % av e-post. 1978 skickades det första spammeddelandet via e-post, men det är en helt annan historia. 😉
En liten rolig detalj: på holländska heter snabel-a ”apenstaartje”, vilket översatt betyder ”apsvans”.